15 oktober 2020
Hur får vi rätt träd på rätt plats i Halland?
Det var frågan som ställdes den 2 oktober när omkring 30 skogsägare och andra skogsaktörer med intresse av skogsbeståndens utseende samlades till ett digitalt dialogmöte om ståndortsanpassning.
Ståndortsanpassning i landskapsperspektiv
Karin Hjelm, universitetslektor och docent i skogshushållning vid SLU, inledde mötet genom sitt föredrag om ståndortsanpassning i ett landskapsperspektiv. Karin började vår resa med den lilla plantan som behöver ett bra mikroklimat på sin växtplats, vidare till skogsbeståndets olika förutsättningar för olika trädslag beroende på yttre miljö, som jordart, humiditet, tidigare markanvändning och andra yttre faktorer. Resan slutade med hur Hallands skogar har förändrats under senaste 300 åren, från ett lövdominerat landskap till dagens barrträdsdominans. Om vi nu blickar framåt, ska vi använda nya trädslag som kanske är bättre anpassade för kommande klimatförändringar eller är lösningen att satsa på förädlade sorter av våra nuvarande trädslag?
Vad händer om vi inte ståndortsanpassar? Om vi planterar fel trädslag på en ståndort så blir träden stressade och mindre motståndskraftiga. Risken ökar då för att drabbas av stora störningar som till exempel ökade barkborreangrepp, vilket vi upplevt efter den torra sommaren 2018.
Ståndortsanpassning på praktisk nivå
Göran Örlander, senior rådgivare vid Södra skogsägarna, presenterade hur man kan tänka om ståndortsanpassning på den mer praktiska nivån. En av Görans frågor var om det går att ståndortsanpassa utan att ha skogsägarperspektiv. Varje skogsägare har ett eget mål med sin skog och det kommer att vara det som till stor del styr skogsbeståndens utseende. Allt från högsta möjliga produktionsnivå till att ha en gammal skog för ökad biologisk mångfald och rekreation. Detta kommer automatiskt att leda till en ökad variation i skogen. En annan faktor som kan påverka skogsbeståndens utseende och möjligheten till ståndortsanpassning är skador från klövvilt. Halland har skadenivåer som bedöms vara kritiska till allvarliga i hela länet.
Göran avslutade genom att ge oss en tillbakablick på hur synen på ”skogsbonden” har förändrats under 1900-talet. Från att i slutet av 1800-talet varit ett offer för skogsexploatering, till att betraktas som ett oupplyst hot mot skogen, för att sedan mot slutet av 1900-talet ses som upplyst och ansvarstagande. När vi blickar tillbaka till 2020-talet, hur kommer samhället se på skogsägaren då? Hur vet vi att vi just nu gör det som är rätt för framtiden?
Gruppdiskussioner
Vid gruppdiskussioner framkom att det finns många vinster att göra om vi ökar andelen tall och lövträd i skogarna som ersättning för en del av den dominerande granen. För att sprida riskerna inför klimatförändringar, säkra den biologiska mångfalden och för att säkra en långsiktigt hållbar produktion av virke behöver vi öka variationen av trädslag i skogen. Andelen planterad, sådd och självsådd tall har visserligen ökat senaste åren, men det behövs ekonomiska incitament för att långsiktigt ändra sammansättningen av trädslag i de halländska skogarna. Just nu har skogsägaren mest avsättning för granen och det är det trädslag som lönar sig bäst på kort sikt. Men, skogen har lång omloppstid och vi har ännu knappt börjat se hur ändringen av skogsvårdslagen på 90-talet förändrat skogsbeståndens utseende.
Kunskapsläget kom upp vid diskussionerna. Allmänheten behöver komma ut i skogen för att se och lära sig om skogsbruk för att ha en rättvisande bild av skogsägaren. Men skogsägaren i sin tur behöver också lära sig mer om ståndortsanpassning och nya alternativ till dagens skogsbrukande. Vi behöver även forskning ur ett sydsvenskt skogsperspektiv för att underlätta för skogsägaren vid en övergång till nya trädslag eller andra brukningsmetoder. Forskning behövs också för att öka efterfrågan och hitta avsättning för andra träslag än gran.
En central fråga för skogsägaren är viltförvaltningen eftersom älg och den växande stammen av kronhjort och annat klövvilt uppfattas som ett stort hot mot tall- och lövplanteringar. Alla är vi överens om att vi ska ha livskraftiga viltstammar i skogarna, men samtidigt behöver vi minska de stora skadorna på skogen som viltet orsakar. Viltfrågan kommer vi att återkomma till fler gånger.
